För det är ett viktigt jubileum: berättelsen om hur fyra fattiga tonsättare – Ture Rangström, Kurt Atterberg, Natanael Berg och Oskar Lindberg – börjar prata ihop sig om att värna den egna rösten i konkurrens med de tyska tonsättarna, löper parallellt med kampen om allmän rösträtt. När föreningen instiftades 1918 var medlemmarna 34 – idag är de 400. Intressant nog tog det hundra år för jämställdheten att nå ett genombrott på musikfronten.

Just därför en fin gest att låta ett verk av Sveriges första kvinnliga professor i komposition, Karin Rehnqvist, omfamna de inledande verken i Kammarensemblens framförande. I hennes ritualistiskt tredelade ”Anrop – Inrop – Utrop” slår ornamenterade slingor ut i blom, i vars doft Anders Hultqvists glest orkestrerade ”Disembodied” breder ut sig, en pointillistisk studie som väcker frågor kring sökandet efter mening. Sten Melins kontrastrika ”Keep the change” mynnar ut i desperat klockringning, innan en sista blomsterslinga signerad Rehnqvist bekräftar att livet faktiskt är möjligt.

Här avlöstes Kammarensemblen av S:t Jakobs vokalensemble, som räckte fram ett spretigt knippe sånger till födelsedagsbarnet: anarkistiska ”Rondes” av Folke Rabe, klangsköna ”Let him kiss me” av Sven-David Sandström och vackra ”Troget och milt” ur Ingvar Lidholms opera ”Ett drömspel”.

Kvällens andra jubileumskonsert delades av Stockholms Saxofonkvartett och Malvakvartetten. Uruppförandet av Jonas S Bohlins kvartett ”Eclectic” erbjöd en klangskön oas medan Kajsa Lindgrens elektroniska verk ”Hummings” förvandlade Kungasalen till en kammare av nynnande röster.

En tanke dröjer sig kvar när nynnandet dör bort: kvällens fokus på tillståndsbeskrivande musik, och avsaknaden av ett tydligt driv framåt kan tolkas som ensamhet i välfärdsstaten, sökandet efter en ny, meningsskapande berättelse. Kanske står den att finna i en svårförutsägbar framtid.