Världens mest kända julsång har en mörk historia

Krönika i SvD 14/12 2018

Stilla natt, heliga natt. Eller borde det kanske heta stormiga natt? Världens mest kända julsång har inspirerat mytbildning som få andra musikstycken. I år fyller den 200 år, och Sofia Nyblom söker sångens rötter i Napoleon-krigens och Tredje rikets Salzburg.

 

När jag besökte Salzburg i slutet av oktober rustade stan för ett jubileumsfirande centrerat kring historien bakom ”Stilla natt”, med pilgrimsvandringar till alla orter knutna till sången och ”Sound of music”-inspirerad musikal. Och trots kitsch-varningen finns ett ärligt uppsåt att skingra myterna. En utställning i museet gestaltar hur sången har kidnappats av mytbildning och politiska syften.

Jag fascinerades av affischen för filmen ”Das unsterbliche Lied” från 1933: en propagandabild där en blond Maria-gestalt kämpar i snöstormen med sitt nyfödda barn i famnen. Filmen är rentvättad från kristna symboler, och har inte mycket gemensamt med julevangeliets judiska flyktingar.

Den dramatiska historiken beskrivs i boken ”Stille Nacht. Das Buch zum Lied” (Hochradner och Neureiter, Puster Verlag, 2018). Alla omtolkningar av Franz Xaver Grubers och Joseph Mohrs julsång ”Stilla natt” tycks gå tillbaka till sångens ursprung i ett fattigt Salzburg, som sekelskiftet 1800 härjats av Napoleons arméer och förlorat självständigheten till Habsburg.

Byprästen Joseph Mohr skrev texten olycksåret 1816. Året före hade vulkanen Tambora i Indonesien fått utbrott, och askmolnet som spreds över världen hade lagt ett lock över atmosfären. Ett år utan solljus innebar missväxt och svält, och den redan höga barnadödligheten satte nya rekord.

När 1818 inföll drabbades Salzburg av en omfattande eldsvåda, och Joseph Mohr måste ha insett behovet av en julsång som fångade tidsandan när han bad kyrkomusikern i byn Oberndorf an Der Salzach, Franz Xaver Gruber, att tonsätta hans juldikt. Bönen om en stilla julnatt och ljus över jorden, som framfördes till gitarrackompanjemang vid krubban, sprang ur ett äkta behov av ro hos traktens saltgruvearbetare och deras familjer.

Så djupt berörde sången, att den fick fötter med handelsresande som handskmakarfamiljen Strasser från Tyrolen. De gjorde nämligen succé när de passade på att sjunga ”Stilla natt” vid marknaden i Leipzig på juldagen 1832. Men när sången dök upp i en volym folksånger från Tyrolen vaknade tonsättaren Franz Gruber till, och lät förstå att han var en av upphovsmännen – och att sången skrivits i närheten av Salzburg. Tyska emigranter tog den med sig till USA, and the rest is history. Men vilken historia?

I Tredje riket fanns å andra sidan ingen plats för det kristna budskapet.

”Stilla natt” har å ena sidan blivit symbol för det kommersialiserade julfirande som växte fram under den här tiden. ”Stilla natt, sorgliga natt…” inleds den satiriska text som spreds i arbetarrörelsens Tyskland på 1870-talet. Den betonade kontrasterna mellan borgerlighetens välstånd och de fattigas brist på bröd, och längtan efter räddning. ”Hast du Brot mitgebracht?” – har du tagit med dig bröd hem, pappa? – heter det i en vers, där refrängen handlar om att far är arbetslös.

I Tredje riket fanns å andra sidan ingen plats för det kristna budskapet, eftersom Hitler tagit på sig rollen som den tysktalande världens frälsare, Jesusbarnet fick heta ”Ljusbarn” (Lichtkind) och ”Moder Tyskland” ersatte Madonnan. I den nationalsocialistiska ideologin var det den tyska familjen som var helig, och hellre än att lyfta flyktingtematiken ville man se julen som en fornnordisk ljusfest. I en av de omskrivna versionerna rimmar ”Stille Nacht” på ordet ”macht”: istället för herdarna vakar självaste rikskanslern Hitler i natten, och leder sitt folk mot ära och makt.

Men ödesvintern 1942 är det märkligt nog just originalversionen av ”Stilla natt” som de tyska soldaterna skrålar i julaftonens radiosändning från fronten. Problemet är bara att det hela är propaganda: sändningen är fake news – inspelad i studio.

När kriget tar slut är cirkeln sluten: då utnyttjas ”Stilla natt” som en kristen fredsfackla för att putsa upp bilden av ett demokratiskt sinnat Österrike, med gosskören Wiener Sängerknaben som ambassadörer. Och visst är det så vi uppfattar den i dag …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s