Schamanistisk kraft i enastående konsert

Recension i SvD 16/2 2019

Sibelius femte symfoni

Genre: Konsert Medverkande: Göteborgs Symfoniker. Solist: Martin Grubinger. Var: Stockholms konserthus. Verk: Daniel Nelson ”Steampunk Blizzard”. Kalevi Aho ”Sieidi”, slagverkskonsert. Jean Sibelius Symfoni nr 5. Dirigent: Santtu-Matias Rouvali.

En musikalisk besvärjelse präglar Göteborgssymfonikernas program när de gästar Stockholm i början av sin turné. Chefsdirigent Santtu-Matias Rouvali och slagverkaren Martin Grubinger förser orkestern med schamanistisk kraft.

Med ett nordiskt program beger sig Göteborgssymfonikerna ut på årets turné, och det är en suggestiv blandning av nationalromantik och turbulent nutidsfärg som kommer att möta publiken i Tyskland och Österrike. 

Daniel Nelsons ”Steampunk Blizzard” är en attraktiv konsertöppnare, som närmar sig den viktorianska erans ikonografi av snabbt expanderande städer, transportmöjligheter och teknologiska explosion med uppenbar förtjusning. Det är en stor del ”Harry Potter”-romantik och glättad minimalism över den USA-utbildade Nelsons partitur. Även om stycket har en direkt charm så längtar man snart efter kontraster i både harmonik och puls, en lyhördhet för storstadsdrömmens smutsiga bakgårdar, som tyvärr uteblir. 

I gengäld presenterar Kalevi Ahos slagverkkonsert ”Sieidi” en kraftfull motbild som gör solisten, den fenomenale österrikiske multi-slagverkaren Martin Grubinger, till huvudaktören under en både brutal och gripande musikalisk resa i spetsen för den månghövdade orkestern. Titeln ”Sieidi” syftar på det samiska ordet för ”kultplats”, och Grubingers roll i detta schamanistiska cirkusnummer är att få oss att lystra med en rad slagverksidiom och klangfärger, som börjar på djembe och slutar med tam-tam. Han har två sekundanter/slagverkare på var sida om podiet och en i fonden, som under solistiska eko-passager skuggar honom med finstilt precision.

Färgerna på Kalevi Ahos orkesterpaletten är valda med samma omsorg som hos Dmitri Sjostakovitj, och dirigenten Santtu-Matias Rouvali stödjer Grubingers explosiva spel med lyhörd musikalitet. Mot slutet av sin instrumentturné når solisten fram till en drömsk sekvens vid vibrafonen, innan finalens skur av pizzicati och viskande australiska regnrör (didgeridoo). Inte förvånande att publiken tackar med stående ovationer för en drabbande prestation. 

Efter paus släpper Göteborgssymfonikerna in naturen med en finsk nationalklenod, Jean Sibelius 100-årsjubilerande Symfoni nr 5. Här visar sig Santtu-Matias Rouvali som suverän domptör av myllret av röster ur vilket sista satsens vision, den mäktiga valthornssången, till sist träder fram. En enastående fin konsert. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s