Poppigt men alltför tunt om operakonsten

Publicerad i SvD 2019-04-29 

Dröm och skådespel. En introduktion till opera

Författare Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Förlag Atlas förlag

415 s.

Operakritikerns uppdrag är verkligen inget att avundas. Utrymmet är litet: ytterst sällan får operarecensioner de helsidor i tidningarna som romanförfattare förunnas, och den lilla yta som ges ska konstnärlig konsumentupplysning kryddas med insiktsfulla kommentarer om verkets idéhistoriska bakgrund, handling, regissörens tolkning, visuell gestaltning samt sångliga och musikaliska insatser. Ofta kokar det ner till hiss eller diss av ett mångfacetterat allkonstverk. 

När min kollega Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tar på sig uppdraget att introducera nya målgrupper till opera i bokform känner jag stor respekt: det här är inte lätt. ”Dröm och skådespel” försöker nämligen vara en svensk variant av ”Rough guide to the opera”, fiffigt försedd med Spotify-lista och populärmusikaliska referenser. Helt i takt med tiden utgör bokens entusiastiska återberättande av handlingen i en rad operor, från ”Poppeas kröning” till ”L’amour du loin”, ett personligt urval invävt i ett snabbspolat historiskt flöde.

Läsaren introduceras helt enkelt till de operor som det starkt närvarande författarjaget gillar. ”Hittigheten” hos sångerna är ett stående kriterium (”Non più andrai” benämns ”pophit”, men ibland får ariorna faktiskt heta just arior) och författaren poängterar att skönhet är viktigt för honom när vi kommer till modernismen. Det enda som saknas är betygsättningen.

Samtidigt som Nicholas Ferrada-Noli bekänner sin stora kärlek till operan så saknas inte den postmoderna ironin. Så tolkar åtminstone jag påståendena att Modest Musorgskij ”var för De fem vad rapparen Ol’ Dirty Bastard var för hiphopgruppen Wu-Tang Clan”, kurtisanen Violetta Valéry i Verdis ”La traviata” har ”problem med närhet” och ”Greven (i ’Figaros bröllop’) är ingen våldtäktsman”. 

Mest problematiskt blir det när författaren i sina näranalyser av tio operor skriver in scenanvisningar och karaktärernas psykologiska motivation i handlingsresumén. Regissörens jobb alltså, medan den musikaliska analysen är mer skissartad och korrekt terminologi blandas med popmusikaliska termer. Operans bärande instrument, rösten, och det vokala uttrycket nämns oftast i förbifarten.

Jag hör till dem som får kalla kårar när opera betitlas ”finkultur”, och på ett sätt bidrar ”Dröm och skådespel” till att spä på fördomarna genom att bitvis trivialisera operakonstens byggstenar med talspråklig jargong. Bibliografin är förvånansvärt kort. Samtidigt bejakar jag angreppsvinkeln, och hade gärna sett fler referenser till operans roll som bärande metafor i litteratur, film och tv, från ”Gudfadern” till ”Melancholia”. 

Min egen ingång till opera var Folke Törnbloms ”Operans historia”, och inget gladde mitt tonårshjärta som de allra fränaste operatragedierna – ”Lulu”, ”Katerina Ismajlova” och ”Kvinnan utan skugga” – med Birgit Nilsson, Laila Andersson och Margareta Hallin som självklara nav. Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis bok kommer med all säkerhet på samma sätt att värva ny publik till operan, inte minst tack vare författarens entusiasm.

Men o

Jag hör till dem som får kalla kårar när opera betitlas ”finkultur”, och på ett sätt bidrar ”Dröm och skådespel” till att spä på fördomarna genom att bitvis trivialisera operakonstens byggstenar med talspråklig jargong. Bibliografin är förvånansvärt kort. Samtidigt bejakar jag angreppsvinkeln, och hade gärna sett fler referenser till operans roll som bärande metafor i litteratur, film och tv, från ”Gudfadern” till ”Melancholia”. 

Min egen ingång till opera var Folke Törnbloms ”Operans historia”, och inget gladde mitt tonårshjärta som de allra fränaste operatragedierna – ”Lulu”, ”Katerina Ismajlova” och ”Kvinnan utan skugga” – med Birgit Nilsson, Laila Andersson och Margareta Hallin som självklara nav. Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis bok kommer med all säkerhet på samma sätt att värva ny publik till operan, inte minst tack vare författarens entusiasm.

Men om folkbildning är ambitionen hade nog boken vunnit på att guida lyssnaren vidare mot mer komplexa analyser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s