Stadens musikaliska hjärta är till salu

Publicerad i SvD 2019-04-25

Vision och verklighet har inte mötts vid omstridda konserthuset Musikaliska på många år. Men fastighetens förutsättningar borde utredas innan staten går vidare med att sälja fastigheten.

Itider när det blåser snålblåst för akademier och anrika kulturinstitutioner är det lätt att föreställa sig att det inte skadar att byta prioriteringar och göra sig av med lite historisk barlast. Så tycks svenska staten resonera när man utan att utreda förutsättningarna planerar för en eventuell försäljning av hela det kvarter på Blasieholmen, kvarteret Ladugårdsbron, som rymmer både Stockholms äldsta konserthus, Musikaliska, invigt 1878, och Kungliga Musikaliska Akademien, den äldsta av norra Europas musikaliska akademier.

Tanken på en försäljning rör upp starka känslor, inte minst bland musiker som älskar den anrika konsertsalen. Musikaliska utgör en hörnsten i det kultur- och nöjesdistrikt kring Nybroplan och Berzelii park som byggdes upp under Oscar II vid slutet av 1800-talet. När huset invigdes fick Sverige äntligen en byggnad för högre musikutbildning. 

Till Sveriges klingande kulturarv hör de röster och musikpersonligheter – från Birgit Nilsson och Wilhelm Stenhammar till Kungliga Filharmonikerna – som fyllt rummet och dess fina akustik med musik. De första Nobelprisen delades ut här. Nuvarande hyresgäster på Musikaliska – Länsmusiken i Stockholm, Blåsarsymfonikerna och Riksförbundet för Folkmusik och dans, som alla flyttade in i huset 2010 – har anledning att vara oroliga. 

Ständige sekreteraren vid Kungliga Musikaliska Akademien, Fredrik Wetterqvist, säger till SvD:

– Det är mycket olyckligt och oroande att staten inte tar sitt ansvar för en av innerstadens sista renodlade byggnader helt ägnade åt kulturen. Självklart tar vi upp frågan med departementet.

Wetterqvist menar också att staten borde utreda möjligheten att förstärka kvarterets kulturella innehåll i stället för att frånvända sig ansvaret.

Ironiskt nog går planerna för kvarteret Ladugårdsbron in i skarpt läge just när tre av Stockholms största teatrar, Kungliga Operan, Kulturhuset Stadsteatern och Dramaten, bygger om och söker alternativa scener. Varför sneglar de då inte åt Musikaliska med sitt oöverträffade läge och sin omtyckta konsertsal?

Under en kort period var jag kommunikationsansvarig på Musikaliska i samband med att Länsmusiken flyttade in, och minns hur huset vibrerade av förväntan: nu skulle byggnadens slumrande potential infrias så att den kunde inta sin rättmätiga plats på Stockholms kulturkarta.

Sedan dess har man kämpat på, ibland i motvind. Publiksiffrorna klättrar långsamt uppåt, antalet samarbetspartner växer och både världsnamn och skolorkestrar uppträder på husets olika scener. Musikaliska Akademien, som sedan den 1971 skildes från sitt ansvar för högre utbildning inte har någon koppling till konserthuset på adressen Nybrokajen 11, väljer numera att förlägga sina publika evenemang till de andra konserthusen i stan, medan de årliga sammankomsterna fortfarande utspelar sig i Musikaliskas historiska sal. Skeppet vill inte riktigt flyta. 

Så vad är problemet? Rent arkitektoniskt är byggnaden en kompromiss som kritiserades redan vid invigningen: den utstrålar skola snarare än konserthus. Ambivalensen speglas i Musikaliskas spräckliga historia. Konsertsalen härbärgerade Stockholms första konsertförening innan Konserthuset byggdes, men på 1970-talet fungerade entrévåningen som musikbibliotek. 

Drömmarna om en scen för det fria musiklivet har inte infriats vare sig under Rikskonserter eller av nuvarande hyresgäster. Rent krasst är salen för stor, tillgängligheten dålig och marknadshyrorna för höga. Trots läget vid Nybroviken är salen för obekväm för konferenser. När låtskrivaren Max Martin etablerar ett musikhus i Stockholm köper även han in sig på annat håll i stan.

Vision och verklighet har alltså inte på många år mötts på den plats där Stockholms musikaliska hjärta en gång klappade. Tiden har sprungit förbi, och det är sannolikt en svår och dyr uppgift att bygga om och modernisera Musikaliska och samtidigt ta hänsyn till byggnadsskyddet. Samtidigt vore det en tragisk eftergift om staten trots allt går vidare och avyttrar kvarteret Ladugårdsbron utan att först utreda förutsättningarna för ett levande musikhus, där Musikaliska Akademien borde ha en tryggad plats. 

Prislappen på Musikaliska ligger på 367 miljoner. En privat fastighetsägare behöver inte nödvändigtvis vara en ond sådan – Scalateatern har till exempel fått nytt liv sedan de bytt ägare – men då måste man ställa tuffa krav på köparen.

Klart är att det krävs både ekonomiska muskler och en stark vision för att lyfta fram byggnadens potential och etablera ett Musikens hus för alla sorters musik, och alla sorters musiker. Det vore ingen dålig sak, men detta vägval ställer krav på eftertanke och stor kulturhistorisk hänsyn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s