Underjordisk kabaré fångar snillrikt samtiden

Recension i SvD 27/1 2019

Den sista kabarén!

Genre: Teater
Medverkande: Sara Jangfeldt (text & musik), Andreas T Olsson (text), Fredrik Meyer (piano & ljud)
Var: Under fontänen. Kulturhuset Stadsteatern (samarbete med Dramaten)
Kostym: Gudrun Rösnes Ljus: Robert Larein

Var är kabarén när vi behöver den för att tolka vårt ombytliga, teatrala tidevarv? Jo, på Soppteaterns nya, tillfälliga scen Under fontänen där sångerskan, kompositören och musikalartisten Sara Jangfeldt klivit in som ny konstnärlig ledare. Det är en snilleblixt att skriva in Kulturhuset Stadsteaterns och Dramatens ombyggnad och tillfälliga stängning, och den historiska regeringskrisen i en flippad, meta-teatral kabaré.

Sara Jangfeldt och Dramatenkollegan Andreas T Olsson representerar två olika sorters teaterkultur som tvingas in i ett otippat samarbete. I kofferten som Olsson släpat från Dramaten finns Hamlets dödskalle och Karl Gerhards politiska kupletter. Båda visar sig användbara i jakten på det där som ligger och ruttnar någonstans i landet Sverige, och får hela statsapparaten och den svenska identiteten att kippa efter syre.

En kvinnlig högtalarröst (Katarina Ewerlöf) annonserar med allt tätare mellanrum att Kaknästornet, nyinvigda Nationalmuseum och en rad andra institutioner läggs ner. Hur ska en stackars kulturarbetare slippa undan deportering till någon utrikisk kulturkoloni, annat än genom att bilda enad front på den underjordiska scenen under Sergels torgs ikoniska fontän, frågar sig paret och Fredrik Meyer vid ”fattig-pianot”. Fortsätt läsa Underjordisk kabaré fångar snillrikt samtiden

Elegant och gåtfull Schönberg i Fausts tolkning

Recension i SvD 26/1 2019

Genre: Konsert
Medverkande: Isabelle Faust, Ingrid Tobiasson, Bernard Richter, Shenyang, Lars-Johan Brissman, Daniel Harding, Radiokören, Sveriges Radios symfoniorkester
Var: Berwaldhallen
Verk: A Schönberg Violinkonsert och ”Friede auf Erden”. F Mendelssohn ”Die erste Walpurgisnacht”

Isabelle Faust gör Schönbergs violinkonsert elegant och självklar medan Felix Mendelssohns dramatiska kantat inte övertygar helt. SvD:s Sofia Nyblom njuter ändå av mötet mellan två stora judiska kompositörer, som verkade med hundra års mellanrum.

 

Det är som om publiken sitter på helspänn när Isabelle Faust intonerar den nakna inledningen till Arnold Schönbergs Violinkonsert i Berwaldhallen. Utan att saboteras av de förströdda hostningar som andra kvällar brukar avslöja dem som slutat lyssna när klassikerna kramas ihjäl. Schönbergs sällan spelade verk konsert framstår i Fausts genomlysta tolkning som elegant, vemodig och självklart i all sin gåtfullhet. Lika självklart som att en jude i exil i mellankrigsårens Los Angeles, långt bort från en brutal och svårtolkad tysk verklighet, söker sig till sitt eget språk, tolvtonsspråket. Fortsätt läsa Elegant och gåtfull Schönberg i Fausts tolkning

Årets operahändelse när Stemme och Karnéus slår sig fria

Recension i SvD 18/1 2019

Dubbeldrama

Genre: Opera
Regi, ljus, scenografi: Bengt Gomér
Medverkande: Katarina Karnéus, Nina Stemme, Johannes M Kränzle. Kungliga Filharmoniska orkestern. Dirigent: Sakari Oramo
Var: Konserthuset
Verk: ”Erwartung”. Musik: A Schönberg Text: M Pappenheim. ”Blåskäggs borg”. Musik: B Bartók Text: B Bálász. Dramaturgi: Magnus Lindman. Kostym: Per Backjanis.

En kväll som lämnar brännmärken i själen – årets operahändelse utspelar sig i Konserthuset, som förvandlats till Blåskäggs blodbesudlade borg. Ett enastående team tar med publiken till avgrundens rand, skriver Sofia Nyblom.

Det är som pärlande eufori i luften när vi famlar oss ut, vi som varit fångna i tortyrkamrarna i Blåskäggs borg och räddats av Judiths mod och styrka. Som en orädd Shéhérazade tvingar nämligen Nina Stemmes passionerade Judith upp dörr efter dörr och låter hemligheter, förtryck och maktkorruption möta dagens ljus. Till sist kravlar Johannes Martin Kränzles Blåskägg ner i graven han nyss älskat på, medan kvinnorna som lyckats fly hans rike går oss till mötes.

Självklart handlar folksagan om Blåskägg och hans sju hustrur om metoo-rörelsen. Då ska man komma ihåg att den skrevs av två män 1911, samma år som Arnold Schönberg komponerade sin kvinnomonodram ”Erwartung” ur spillrorna av sitt eget äktenskap. Det har också motiverat att dessa klaustrofobiska förkrigsdramer ofta paras ihop, när operahus och konserthus vill porträttera en skådespelande sångerska och aktivera hela sitt orkesterartilleri.

Det är fascinerande att se Bengt Gomérs, Nina Stemmes och Katarina Karnéus läsning av detta dubbeldrama från 1911. För inte mindre än två svenska superstjärnor avlöser varandra i de kvinnliga rollerna: SvD:s operapristagare 2018 Katarina Karnéus gestaltar i Schönbergs ”Erwartung” en fristående upptakt till ”Blåskäggs borg” och kliver sedan in i berättarrollen i Bartóks äktenskapsdrama. Resultatet är mörkt skimrande musikdramatik i två akter om makt, lust och vägen till frihet.

I ”Erwartung” låter Arnold Schönberg sitt finmaskiga tolvtonspartitur beskriva den övergivnes inre kaos med en kvinnas röst. Katarina Karnéus är en sårad diva, vacker som ett av Gustav Klimts mångtydiga kvinnoporträtt. Hon ropar, gråter och ger till sist upp inför insikten att hon måste ta avsked av en bit av sig själv för att bli fri. Hennes smidiga mezzosopran ryggar däremot inte inför Schönbergs utmanande parti.

Tveklöst är det så att Béla Bartók under sina forskningsräder på landsbygden i Transsylvanien inte bara gladdes åt att rädda en skatt av folkliga ballader, utan likt Judith i sagan både ryggade inför feodalsamhällets hederskultur och förfördes av dess sinnlighet. Typiskt nog förbjöds operan av censuren, och premiären sköts upp till 1918.

Men om det är något det gångna året visat så är det att makten enkelt växlar mellan rustning, jeanskostym eller frack. Poängfyllt därför att låta Konserthusets palatsliknande fond ingå i scenografin, medan dramat utspelar sig svävande ovanför Nobelprisutdelningens givna arena. De musikaliska förflyttningarna genom kvintcirkeln ackompanjeras av gnistrande ljusspel och en klangfest utan like.

Johannes Martin Kränzle är herremanslikt stram när han leder sin hustru över tröskeln, men allteftersom Nina Stemmes innerliga Judith först eggas av hans makt och sedan fasar för hans sadism förändras hans kroppsspråk och vokala uttryck på vägen mot sammanbrottet.

Sakari Oramo förvandlar Kungliga Filharmonikerna till en operaorkester i världsklass, och Bengt Gomér bygger en borg som man drömmer mardrömmar om när man väl flyttat in. Det är en kväll som lämnar brännmärken i själen, och visar att vägen till frihet går genom mörkret.

 

En svensk ”Amadeus” förändrade svensk musik

Likt ett skeleton. Johan Helmich Roman. Hans liv

I en tid när musiken var antingen propaganda eller underhållning hävdade Johan Helmich Roman dess förmåga att lyfta mänskoanden ovan det mörka jordelivet. Sofia Nyblom läser Ernst Brunners biografi som ibland är tålamodsprövande detaljrik, men som växer och till sist visar den uthållige tonsättaren, idealist in i döden.

Detaljerna kring hur den tvåfaldige änklingen tillika hovkapellmästaren Johan Helmich Roman försöker bota cancersvulsten på tungan som till sist tar hans liv 1758 i Haraldsmåla, Småland, besparas läsaren av ”Likt ett skeleton”. I gengäld är Ernst Brunners biografi full av fantasifulla botemedel för olika åkommor, alltifrån mosad harhjärna till hästspillning. Såväl kungliga som frälse kroppars och Svea Rikes olika stadier av förfall under Frihetstiden beskrivs ingående i ”Likt ett skeleton”.

Det var en fruktansvärd tid, där en konstnär som Roman kämpade i konstant snålblåst. Lite ”Amadeus”-varning är det över vinklingen i boken, men kanske lider Roman än i dag av den nonchalans som flera av hans arbetsgivare från Karl XII och framåt visade när de föredrog utrikiska klanger framför hans egen musik. Det är som om den filosofiske virtuosen vädjar till oss efterkommande om att bli uppskattad som den reformator av den svenska musiken han faktiskt var. Ernst Brunner ser till att hans talan äntligen blir förd. Fortsätt läsa En svensk ”Amadeus” förändrade svensk musik

Stämningsfull festkonsert – men släpp präktigheten

Recension i SvD 7/1 2019

Trettondagskonsert

Genre: Konsert
Regi: Ditte Hammar
Solister: Malin Byström, Peter Mattei. Värd och sång: Sarah Dawn Finer. Sveriges Radios Symfoniorkester, Hägerstens kammarkör, Hägersten A Cappella, Zero8
Var: Berwaldhallen
Verk: L Bernstein ur ”Candide”, R Wagner ur ”Tannhäuser”, P Tjajkovskij ur ”Eugen Onegin”, Sarah Dawn Finer ”Kärleksvisan”. Dirigent: Patrik Ringborg.

Två svenska operastjärnor, en musikalstjärna och ett gediget program bjuds under årets Trettondagskonsert i Berwaldhallen. Men trots kärleken som tema och röda festgirlanger saknas en karnevalisk respektlöshet, tycker Sofia Nyblom.

 

Med tre underbara röster på scenen lovar årets upplaga av Trettondagskonserten att bli en musikaliskt gnistrande, sista julklapp. Sopranen Malin Byström, SvD:s operapristagare år 2010 och i april 2018 korad till årets operasångerska vid International Opera Awards är för kvällen ihopparad med barytonstjärnan Peter Mattei, och Sarah Dawn Finer är sjungande värd.

Berwaldhallen är festklädd i röda draperade festonger och kristallkronor, och dirigenten Patrik Ringborg leder Sveriges Radios symfoniorkester med flygande start i Bernsteins uvertyr till ”Candide”. Kvällens första ”aha”-upplevelse är nog greppet att spela upp Germaine Tailleferres uvertyr till den aldrig spelade operetten ”Zoulaina” från 1931. I sin rytmiska och harmoniska uppfinningsrikedom framstår den som ett musikaliskt blueprint för Bernsteins extremt framgångsrika operett. Fortsätt läsa Stämningsfull festkonsert – men släpp präktigheten

Orfeus barockensemble: Barocken lyfts av Bach den yngres emotioner

Recension i SvD 17/12 2018

Genre: Konsert
Medverkande: Luca Guglielmi, ledare & cembalist; Johannes Rostamo, cello; Orfeus Barockensemble
Var: Konserthuset, GrünewaldsalenVerk: J S Bach: Sinfonia ur Kantat nr 76 ”Die Himmel erzählen die Ehre Gottes” & Klaverkonsert nr 1. Carl Philipp Emanuel Bach: Cellokonsert a-moll & Sinfonia e-moll.

Far och son Bach profileras som de pionjärer de verkligen var, fast under olika epoker, när Orfeus barockensemble uppträder i Konserthuset. Förmågan att lyssna till barockmusik behövs för att behålla distans till nutidsmänniskan, skriver Sofia Nyblom.

 

Det måste varit nästan lika knepigt att heta ”Bach” i 1700-talets Preussen som att heta ”Bergman” i dagens globaliserade värld. Ändå lyckades flera av Johann Sebastian Bachs söner ta med sig lärdomarna från fäderneshemmet i Leipzig och etablera sig på annat håll som framgångsrika tonsättare. Stjärnan bland dem var Carl Philipp Emanuel Bach, och sonen Bachs temperament måste ha ruskat om både furstar och furstinnor, och skakar om än i dag. Fortsätt läsa Orfeus barockensemble: Barocken lyfts av Bach den yngres emotioner

Beethoven & Beamish med Biss

Recension i SvD 14/12 2018

Beethoven & Beamish med Biss

Genre: Konsert
Medverkande: Jonathan Biss, piano. Sveriges Radios symfoniorkester
Var: Berwaldhallen
Dirigent: Omar Meir Wellber.
Verk: Beethoven Pianokonsert nr 1 C-dur, Sally Beamish ”City Stanzas”, R Strauss ”Ein Heldenleben”

Avgrunden öppnar sig när Biss och Broman briljerar Tre verk, utspridda från upplysningen till vår tid med 100 års mellanrum, berättar en historia om hjälte- och konstnärsmytens förvandling. Det är kontrasterna som ger glödande färg åt konserten med pianisten Jonathan Biss.

Inte undra på att dirigenten Omar Meir Wellber blir tvungen att hämta andan innan han vänder sig om för att ta emot applåder när lågorna i Strauss episka krigsmålning ”Ein Heldenleben” falnat. Det är ett krävande program som Sveriges Radios symfoniorkester presenterar denna vecka – och två briljanta solister. Orkesterns egen konsertmästare Malin Broman och amerikanske pianisten Jonathan Boss bär upp den musikaliska berättarrollen. Men det är Biss Beethovenprojekt som är hjärtat i konserten, beställningen av fem nya pendanger från dagens ledande tonsättare till fem av Beethovens pianokonserter.

Konventionen att låta moderna verk spegla klassiker har sina poänger, även om inflationen i moderna Brandenburg-konserter och nyskrivna Shakespeare-parafraser också kan tolkas som de panikslagna återblickarna hos en civilisation på dödsbädden. ”City stanzas” är den tredje av Sally Beamish pianokonserter och komponerad som svar på Beethovens pianokonsert nr 1 i C-dur. Fortsätt läsa Beethoven & Beamish med Biss