Subtilt väver Sofia Nyblom samman de två pojkarnas öde med världen runtomkring. Det är både vackert och skickligt.

– DAGENS NYHETER, 1/9 2021

SOFIA NYBLOM GÖR ROMANKONST AV SLÄKTHISTORIEN

RECENSION / DAGENS NYHETER, 1 SEPTEMBER 2020:

”Redan i anslaget ligger en spänning och vibrerar. 1913 är den gamla världens sista år. Imperier härskar över kontinenten och världen. Europa står på höjden av sin makt. Ett större krig har inte brutit ut på ett sekel. Det är en idealistisk tid, kosmopolitisk och global – men också oskuldsfull, precis som de två pojkar som tio och elva år gamla anländer till klosterskolan.” ”Men precis som den tillsynes oskuldsfulla värld de reser igenom är klostret inte vad det ser ut att vara. Under imperiernas guldprunkande yta döljer sig det som snart ska få dem att upplösas likt hägringar – nationalism, fattigdom, kolonialism, antisemitism och våldsdyrkan. Klosterskolan bärs upp av andlighet, gudsfruktan och sträng plikttrogenhet. Men det som utger sig för att vara ett himmelrike på jorden är i själva verket dess motsats. I skogen strax utanför klostret ligger en ravin där det bland pojkarna ryktas att djävulen, ”Der Teufel”, bor. Det sägs också att en hemlig gång förbinder rektorns rum med ”Djävulsklyftan” – de har mer rätt än de anar. Samtidigt som världen utanför mals ner i skyttegravarnas köttkvarnar genomgår pojkarna sitt eget helvete av pennalism, förnedring och sexuella övergrepp. De barn som klev in på benediktinklostret 1913 är inte desamma som flyr därifrån sex år senare.” Läs hela recensionen här:

RECENSION I KATOLSKT MAGASIN 211221: ”RAFFLANDE BERÄTTARSTRUKTUR”

”Boken är rafflande i sin berättarstruktur. Man förstår att författaren gjort ett gediget förarbete, hon har kunskap om både klosterväsende och dåtidens Österrike. Hennes skildring är en fint uppmålad fresk över 1910-talet, politiskt, kulturellt och religiöst som både är intressant, spännande och trovärdig, så läsarna kan lätt känna igen sig. Själva skildringen har drag av en Bergmanfilm, då man tydligt kan föreställa sig varje scen när den skildras. ” Läs hela recensionen här:

INTERVJU MED KULTURTIPS I TIDSKRIFTEN FOKUS, 210826

– I Guldbaren i Haus der Kunst skrev jag stora delar av kapitlet om (pojkarnas) hemresa från klostret. Det är en väldigt intressant plats, där hade man utställningen Entartete Kunst år 1937. Man kan sitta omgiven av kartor från hela världen, och känna in hur nazisterna då planerade att förstöra och våldta Europa. Överhuvudtaget är München fascinerande och viktigt för att förstå den biten av historien.

Läs hela artikeln här:

INTERVJU I TV4 NYHETSMORGON 20210816

– Det här (sexuella övergrepp på barn) handlar inte om sex, utan om makt. Den vuxnes makt över ett barn. /…/ Vi utsätter våra barn för vår kärlek, precis som vi utsätter dem för eventuella straff. Ett barn är alltid i underläge i förhållande till en vuxen.

Titta på intervjun här

INTERVJU I P1 MORGON MED HÅKAN WIDMAN 20210813

– Varje familj har ett trauma, ett sår. När jag i vuxen ålder letade efter det – då hamnade jag i ett barndomsminne där farfar berättade om klostret.

Lyssna på intervjun i P1 morgon 20210813.

INTERVJU FÖR TT PUBLICERAD I GP, SYDSVENSKAN M FL 210813

– Porträtten i boken bygger antingen på verkliga personer eller är sammanfogade av flera olika bitar. Men ibland fanns det väldigt lite att gå på och delar av berättelsen är mina fantasier. För mig är det här en historisk roman. Läs intervjun här

INTERVJ I P4 EXTRA 20210819

– Min farfar lämnade efter sig en serie trasiga, brustna relationer. Jag ville visa att en sån svår erfarenhet sargar och sårar en så ung man. Om man sen tänker på hur många män som i ungdomen blev utsatta för fysiskt och psykiskt våld, ibland våldtagna – och sedan revanscherade sig genom att gå ut i krig för att våldta hela Europa. Den slutsatsen är inte så långsökt.