Stämningsfull festkonsert – men släpp präktigheten

Recension i SvD 7/1 2019

Trettondagskonsert

Genre: Konsert
Regi: Ditte Hammar
Solister: Malin Byström, Peter Mattei. Värd och sång: Sarah Dawn Finer. Sveriges Radios Symfoniorkester, Hägerstens kammarkör, Hägersten A Cappella, Zero8
Var: Berwaldhallen
Verk: L Bernstein ur ”Candide”, R Wagner ur ”Tannhäuser”, P Tjajkovskij ur ”Eugen Onegin”, Sarah Dawn Finer ”Kärleksvisan”. Dirigent: Patrik Ringborg.

Två svenska operastjärnor, en musikalstjärna och ett gediget program bjuds under årets Trettondagskonsert i Berwaldhallen. Men trots kärleken som tema och röda festgirlanger saknas en karnevalisk respektlöshet, tycker Sofia Nyblom.

 

Med tre underbara röster på scenen lovar årets upplaga av Trettondagskonserten att bli en musikaliskt gnistrande, sista julklapp. Sopranen Malin Byström, SvD:s operapristagare år 2010 och i april 2018 korad till årets operasångerska vid International Opera Awards är för kvällen ihopparad med barytonstjärnan Peter Mattei, och Sarah Dawn Finer är sjungande värd.

Berwaldhallen är festklädd i röda draperade festonger och kristallkronor, och dirigenten Patrik Ringborg leder Sveriges Radios symfoniorkester med flygande start i Bernsteins uvertyr till ”Candide”. Kvällens första ”aha”-upplevelse är nog greppet att spela upp Germaine Tailleferres uvertyr till den aldrig spelade operetten ”Zoulaina” från 1931. I sin rytmiska och harmoniska uppfinningsrikedom framstår den som ett musikaliskt blueprint för Bernsteins extremt framgångsrika operett. Fortsätt läsa Stämningsfull festkonsert – men släpp präktigheten

Beethoven & Beamish med Biss

Recension i SvD 14/12 2018

Beethoven & Beamish med Biss

Genre: Konsert
Medverkande: Jonathan Biss, piano. Sveriges Radios symfoniorkester
Var: Berwaldhallen
Dirigent: Omar Meir Wellber.
Verk: Beethoven Pianokonsert nr 1 C-dur, Sally Beamish ”City Stanzas”, R Strauss ”Ein Heldenleben”

Avgrunden öppnar sig när Biss och Broman briljerar Tre verk, utspridda från upplysningen till vår tid med 100 års mellanrum, berättar en historia om hjälte- och konstnärsmytens förvandling. Det är kontrasterna som ger glödande färg åt konserten med pianisten Jonathan Biss.

Inte undra på att dirigenten Omar Meir Wellber blir tvungen att hämta andan innan han vänder sig om för att ta emot applåder när lågorna i Strauss episka krigsmålning ”Ein Heldenleben” falnat. Det är ett krävande program som Sveriges Radios symfoniorkester presenterar denna vecka – och två briljanta solister. Orkesterns egen konsertmästare Malin Broman och amerikanske pianisten Jonathan Boss bär upp den musikaliska berättarrollen. Men det är Biss Beethovenprojekt som är hjärtat i konserten, beställningen av fem nya pendanger från dagens ledande tonsättare till fem av Beethovens pianokonserter.

Konventionen att låta moderna verk spegla klassiker har sina poänger, även om inflationen i moderna Brandenburg-konserter och nyskrivna Shakespeare-parafraser också kan tolkas som de panikslagna återblickarna hos en civilisation på dödsbädden. ”City stanzas” är den tredje av Sally Beamish pianokonserter och komponerad som svar på Beethovens pianokonsert nr 1 i C-dur. Fortsätt läsa Beethoven & Beamish med Biss

Mirakulös Mahler – hela universum börjar sjunga

Östersjöfestivalen invigning – Gustav Mahler: Symfoni nr 8

Recension i SvD 2018-08-24

Genre: Konsert
Medverkande: Hannah Husáhr, Tamara Wilson, Karen Cargill, Anna Larsson, Simon O’Neill, Christopher Maltman, Shenyang; Radiokören,Eric Ericsons kammarkör, Mikaeli kammarkör, Adolf Fredriks kyrkas diskantkörer & ungdomskör, Chorista; Sveriges Radios Symfoniorkester
Var: Berwaldhallen
Dirigent: Daniel Harding

Östersjöfest

Det är ett magnifikt statement att låta Östersjöfestivalen inledas med Gustav Mahlers trosvissa symfoni nr 8. Hela sju körer flankerar solisterna på läktaren, medan Sveriges Radios symfoniorkester utgör den akustiska scenografin till denna operamässiga skapelseberättelse.

Ingen har beskrivit slutögonblicket i symfoni nr 8 bättre än Mahler själv: den energiurladdning som staplar trumpetklanger, änglakörer och tyngdlösa kvinnoröster ovanför den jordelivets branta avgrund som orkesterkroppen beskriver, är verkligen som om hela universum började sjunga. Det är otroligt gripande när dirigenten Daniel Harding samlar hela sin armé av mänsklig talang för att ömsint viska fram Goethes versrader i slutögonblicket om alltings förgänglighet. Som en bokstavlig påminnelse om vilka mirakel människan är kapabel att åstadkomma när hon verkligen, verkligen vill – oavsett om det gäller konst eller katastrofberedskap.

För Mahlers symfoni från 1906 är den klassiska musikens motsvarighet till Michelangelos takmålning i Sixtinska kapellet, med valv på valv myllrande av mystiska sibyllor och profeter i ett persongalleri hämtade ur sista delen i Goethes ”Faust”. Daniel Harding mejslar känsligt ut kontrasten mellan öppningens stolta frälsningshymn, ”Veni creator spiritus”, och andra delens mer subtila dialog kring villkoren för Fausts frälsning, med början i den spöklika eko-kören som sätter an tonen för dramat.

Solistteamet är fint balanserat, med en toppkalibrerad svensk damtrio ledd av Hannah Husáhr, Anna Larsson och Ida Falk Winland och mansröster med dramatiskt schvung, främst barytonen Christopher Maltman och basen Shenyang. Men Simon O’Neill lyckas inte riktigt beskriva paradisets ljuvlighet för de saliga gossarna i Adolf Fredriks ungdomskörer med tillräcklig suggestion – där hade jag faktiskt önskat en mer kraftfull, fri tenorröst.

Just operamässigheten i Mahlers symfoni vore förstås en anledning att någon gång ge den en halvscenisk gestaltning. Med ljussättning och viss koreografi skulle relevansen för vår egen tid kunna lyftas ännu mer – en tid i så hjärtskärande behov av frälsning, vilket Östersjöfestivalen påminner om i sin tematik framför allt kring miljöfrågan.

Invigningen markerade också Michael Tydéns avsked från det självskapade uppdraget som festivalgeneral efter 16 år. När Esa-Pekka Salonen i sitt tacktal påminde om hur idén föddes i S:t Petersburg 1999, i efterdyningarna av perestrojkan, var vi nog flera som reflekterade över hur världen förändrats.

Mariinskijteatern är numera reducerad till en gästorkester bland andra i marknadsföringen istället för att inta rollen som hedersgäst, och årets festival gör en poäng av att lyfta de baltiska staternas självständighet och musikaliska särart. Det är en hårfin balansgång, att nyttja musiken som diplomati men undvika att låna sig till propaganda. Skickligt av Berwaldhallen, och hedrande för public service-företaget Sveriges Radio, att man inte bara stöttar festivalen med självklarhet utan dessutom lyckas med konststycket att hålla balansen.