Stockholm Early Music Festival Musikalisk tidsmaskin sjuder av fullblodsbarock

RECENSION I SVD 9/6 2018

Sjuttonde upplagan av Stockholm Early Music Festival öppnar dörren mot en musikhistoriskt utmanande tidsmaskin. SvD:s Sofia Nyblom reser i tiden med Jan Dismas Zelenkas fullblodsbarock, och vinkar adjö till en brittisk madrigalensemble.

Genre: Konsert
Medverkande: Adam Viktora, Ensemble Inégal, Prags barocksolister. Ensemble Plus Ultra
Var: Tyska kyrkan
Musik: Jan Dismas Zelenka: ”Psalmi Vespertini”. T Morley, T Tomkins, W Byrd, John Bennet m fl

 

Kulturhistoria är som bekant inte bara kultur utan också historia. Med invigningen av årets upplaga av Stockholm Early Music Festival är det alltså dags att kliva in i tidsmaskinen och slungas mellan olika epokers världsbilder: spanska Maria-hymner, slovakisk folkmusik, italiensk barock från en värld så olik – och ändå märkligt lik – vår egen. I år öppnar man i 1700-talets Böhmen, ett kungarike i periferin av det Habsburgska kejsardömet, i efterdyningarna av 30-åriga krigets religionsstrider.

I Dresden fanns Jan Dismas Zelenka, en strålande begåvad tonsättare med katolsk tro – ibland kallad den tjeckiske Bach – vars musik utnyttjades som verktyg av dåvarande kurfursten för att försöka närma sig det polsk-litauiska riket. Sannerligen ingen dålig propagandamusik Zelenka skrev, åtminstone inte när den presenteras med sådan sprudlande brio som två av Centraleuropas förnämsta ensembler för tidig musik levererade vid festivalinvigningen i tisdags.

Musikvetarna har kliat sig i huvudet för att förklara varför Zelenka fått ett sämre genmäle än han förtjänar. Det är lätt att glömma att stora delar av östeuropeiskt kulturarv slukades upp av det historierevisionistiska Sovjetryssland.

Först efter perestrojka har barockmusik och religiöst färgad musik beretts en försenad revival österut, och sakta börjat återta plats i kulturlivet.

Ur Zelenkas svit av psalmer och Magnificat från åren 1725–1728 presenteras alltså ett axplock höjdpunkter, accentuerade med pukor och barocktrumpeter. Ensemble Inégal, fjorton sångare placerade i solfjädersform bakom enastående Prags barocksolister, låter de latinska mässtexterna flöda i tajt musikalisk dialog med instrumentalisterna. Zelenka har övertagit den italienska concerto grosso-modellen, med utsökta kammarmusikaliska avsnitt som möts av jublande tutti. Även de virtuosa sångstämmorna ger intryck av ett italienskt ideal – och frågan är om inte operatonsättaren Johann Adolf Hasse, också han verksam i Dresden, tagit intryck av Zelenka.

Förutom utmärkte tenoren Tobias Hunger lever de en smula torra rösterna i Ensemble Inégal inte alltid upp till kraven, men Adam Viktoras dynamiska musikaliska ledning garanterar ändå upplevelsen av sjudande fullblodsbarock.

Desto mer spridd är bilden av det elisabetanska England, och festivalens andra kväll bjuder på mer förutsägbar madrigalafton med utmärkta Ensemble Plus Ultra i klassiker av Thomas Morley, William Byrd med flera. Även här musik som smickrar monarken, Elizabeth I, med vykort från Arkadien där sentiment är allt, och konflikt saknas. Kvällen avslutas med John Wilbyes melankoliska “Adieu, Amaryllis”, ett symboliskt adjö från en nation som nu lossar på förtöjningarna och seglar in i den isolationistiska utopin.

 

SOFIA NYBLOM

musik@svd.se