”Kulturprofilen” har blivit dömd för våldtäkt, men ”Musikprofilen” är fortfarande ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Musiklivets egen metoo-skandal har hamnat i medial skugga – hoppas den nya styrelsen att problemen ska kunna gömmas undan?
Det var en gång en känd pedagog, låt oss kalla honom Musikprofilen, som anklagades för att ha sexuellt ofredat sina unga kvinnliga studenter. Mannen var medlem av Kungliga Musikaliska Akademien och hade makt över stipendier och priser, och anklagelserna mot honom publicerades i en radiodokumentär för ett år sedan, ”Don Juan på Musikhögskolan”. Hur många minns den här historien i dag? Nej, just det.
Metoo-rörelsen kulminerade nyligen i domen mot Kulturprofilen, och har lett till att integriteten hos Svenska Akademien ifrågasatts. Men Musikaliska Akademiens egen metoo-skandal har utspelat sig i skuggan av bråket kring Nobelpriset och Kulturprofilen, och tystats ner till pianissimo.
Detta trots att Musikaliska Akademien sitter på en liknande maktposition. Om tre år delar en av Akademien utsedd priskommitté för första gången ut musikvärldens Nobelpris på en miljon dollar: Birgit Nilsson-priset, som då förs över till Sverige. Samtidigt firar institutionen sitt 250-årsjubileum. Men det är en institution som har problem med transparensen.
Trots att vittnesmål mot Musikprofilen från en rad kvinnor presenterades för Musikaliska Akademiens styrelse våren 2018, så kunde man då inte enas om en omröstning för att utesluta ledamoten. Istället kompromissade man. Ett luddigt formulerat pressmeddelande uppgav att Musikprofilen gått med på att inte längre delta aktivt i arbetet – men han fick fortsatt vara medlem i Akademien. Vad var det som hände?
När Ekot veckan före Akademiens sammankomst i november 2017 intervjuade vice preses Staffan Scheja ifrågasatte han poängen i att ”brännmärka” en musiker ”för att några studenter klagat”, men erkände:
– Det finns poänger i att ta upp det här på Akademinivå för att se vilken ställning vi ska ta.
Trots att historien om Musikprofilen handlade om maktmissbruk i den ömtåliga relationen lärare-elev, så fick den aldrig medialt genomslag. I stället klev Kulturprofilen in i det mediala rampljuset.
I tisdags (11/12) valde Musikaliska Akademien en ny styrelse, och Staffan Scheja finns inte längre med i ledningen. När Scheja nu lämnar styrelsearbetet frågar man sig: vågade styrelsen inte driva processen mot Musikprofilen, för att det rörde sig om en vän och kollega?
Flera ledamöter i Musikaliska Akademien berättar för Svenska Dagbladet att de är illa berörda av styrelsens undvikande strategi, som man menar har varit inriktad på att gå Musikprofilens advokat till mötes och undvika en omröstning om uteslutning av ledamoten. Musikprofilen har enligt uppgift förhandlat med styrelsen över ledamöternas huvud. Mycket tyder på att det var ett bekvämt sätt att slippa en snårig juridisk process med oklar utgång.
Detta trots att paragraf 7 i stadgarna framhåller att: ”Ledamot som uppsåtligen och i väsentlig grad handlat emot akademiens intressen och/eller på annat sätt anses allvarligt ha skadat akademiens intressen kan, efter styrelsens beredning, hörande av ledamoten ifråga och beslut vid akademisammankomst skiljas från akademien.”
Styrelsens agerande väcker frågor. Kan den nya gruppen, där bland andra Berwaldhallens chef Helena Wessman ingår och Musik i Syds nya vd, Susanne Rydén är preses, öka transparensen inom Musikaliska Akademien? Eller kommer den anrika institutionen att sträva efter att gömma problemen i jubileumstårtan? Vad säger det i så fall om transparensen i svenskt musikliv?
Fortsätt läsa Kulturprofilen är dömd men Musikprofilen är kvar
